Jag har alltid svårt att säga att jag har ETT favoritband, jag har fler och dom byter plats i ranking över tid och vilken känsla jag har för tillfället.
MEN, Biffy Clyro är ett helt sjukt bra band, och ett energimonster till LIVE BAND.
![Biffy Clyro Will Release Their New Album In The "First… | Kerrang!](https://images.kerrangcdn.com/Biffy-Clyro-Glastonbury-press-shot.jpg?auto=compress&fit=crop&w=1008)
Biffy Clyro är som en Formel 1 bil, där Simon är föraren. Om hans gitarr är ratten så representar bakhjulen basist och trummis. Det är med så stor känsla och energi som Simon tar Biffy ut i världen på alla dess banor. Han försöker inte kontrollera bilen, han arbetar med den och låter den nå sin fulla potential. När det inte längre finns någon kontroll, då tar känslan över helt och hållet. Ska man vara kritiskt så är det inte alltid att det träffar målet då, men gillar samtidigt modet att bara släppa och gå på känsla. För det är just dom gångerna när det träffar rätt som det blir helt jävla magiskt.
Om vi sedan pratar vidare i dessa termer, så vet jag att precis som i vilket racingstall som helst att utrustningen är otroligt viktig. I en dokumentär om Biffy Clyro förklarar Simon Neil hur han själv och hans tekniker lagt ner otaliga timmar att ställa in hans gitarr-rig för att få den exakt enligt visionen. O, jävlar vilket gitarrljud han har live, det komer inte ens nära på inspelningar.
Det är också en del i att man skall uppleva Biffy Clyro live.
![Biffy Clyro to release 'MTV Unplugged: Live At Roundhouse London' in May - The Rockpit](https://www.therockpit.net/wp-content/uploads/2018/02/BiffyClyro-promo1.jpg)
Jag hade just nöjet att se Biffy Clyro på Lollapalooza 2022. Gillar man Biffy sedan innan så var det en religiös upplevelse, inte för att jag vet hur det känns men... ja ni fattar.
Att från första anslaget på gitarren få höra detta helt sjuka gitarrljud, jag får rysningar när jag skriver om det. Denna energi som Simon utstrålar som är frenetisk, svetten sprutar, full attack i sång och gitarr. Ben Johnston och James Johnston gör sitt bästa för att bara få grepp mot marken.
Uppträdet bjuder på hårda inbromsningar och otroligt exakta accelerationer samt släpp på alla fyra hjul.
För egen del var det helt omöjligt att inte ryckas med, rakt in i mosh-pit.
Jag har försökt dela upp låtarna i tre segment, för jag fattar att alla inte gillar en högljudd gitarr och frenetisk sång. Precis som med de olika pisterna har jag delat upp det. Hoppas att detta smakprov kan få er att hitta någon favorit.
Idagarna så släpptes en dokumentär om Biffy Clyro på Amazon Prime, se den!
När Biffy Clyro uppträder på hemmaplan i Skottland så tas dom emot som nationalhjältar. Absolut hela publiken sjunger med som i värsta fotbollsderbyt.
![Watch Biffy Clyro cover Christine And The Queens on Live Lounge](https://www.nme.com/wp-content/uploads/2016/09/2016_BIffyClyro_NOSAlive_BB_110716-1-696x464.jpg)
Tänkte jag gör lite annorlunda idag, jag lägger en länk till en spellista där låtarna ligger i samma ordning som nedan. Kramgoa låtar först, detta för att inte skrämma bort alla innan jag ens börjat 😃. Jag tänker ju på Greta 79 år från Hofors. Det är ju inte meningen att hon skall dansa loss höftprotesen utan uppvärmning. Nä, bättre att protesen och löständerna får jobba mer mot slutet.
Lugna låtarna
Space
Opposite
Re-arrange
Medicine
People
Many of Horror
As Dust Dances
Machines
Medium
Instant History
Different People
Black Chandelier
Bibilical
The Captain
Bubbles
Mountains
Folding Stars
Röj
Singin Belle
Shock Shock
Saturday Superhouse
Wolves of Winter
On a Bang
Whorses
Living is a Prolbem Because Everything Dies