Stick Figure

Jag tillhör generationen som fått chansen att uppleva Folketspark eran. För en tid sedan satt jag länge och funderade och försökte komma på vilka artister jag sett i Tidaholmsparken eller i Falköpingsparken. Det blev en ganska stor lista, det ska tilläggas att någon kan jag ha kommit ihåg fel och rört ihop minnena. Men här är länken till listan iallafall. Den som motstrider sig någon artist får gärna kommentera detta, man vill ju att det ska vara så korrekt som möjligt. 

Har du dessutom minnen av andra artister än dom 80-85 jag kommer ihåg, skriv gärna det i kommentarerna så lägger jag till detta.

Dock en jag kommer ihåg eller inte, det var när jag däckade på Johan Kinde 4 Maj, tror att året kan ha varit 1989. 

Givetvis så har jag en story oxå, eller om man nu vill se det som en Novell. Den kommer efter listan idag. Just storyn är kanske inte är fullt förknippad med musik, men det förekommer inslag

 

Under en tid hade jag en kompis jag umgicks med dagligen, vi hade nog ganska lika sinne och temprament och kom bra överens. Detta var en del av folketspark eran när vi var 15-16 år. För er som var med på den tiden så var detta ett riktigt fylleslag och hade i dagens mått varit en STOR skandal. Enda jag kan jämföra mot idag är den insparksfest man har på gymnasiet och alla gymnasiefester.

Oavsett, ofta huserade vi hans rum på Fredag när det var parken. Det var ofta vi samlades där ett gäng. Han var ensambarn och fick det största rummet i radhuslängan där dom bodde, så det blev ett naturligt ställe att hänga på och dricka någon bärs. På den tiden hade man kontakter iform av någon äldre "langare". Inte helt utan jobb att söka en trygg kontakt, många nitar innan dess om man säger så. Det kan även ha förekommit att man gått till dom lokala alkisarna på parkbänkarna och bett dom köpa. Mer eller mindre var detta ett lotteri, dom kunde lika gärna behålla det själva eller bli nekade att handla.

Jag hade på tidig eftermiddag mött upp med min pålitliga fixare. Preskiberat borde detta vara nu, men detta var en föredetta pojkvän till min äldre syster.

Det var lite kul ändå, spänningen att möta upp någon och göra nått man inte får göra. Här kom man trampande på sin cykel och stora ryggsäcken var med. På en grusväg ganska nära där jag bodde, vid slutet av en gata till ett närliggande villaområde hade han backat upp bilen. Ja, eller inte han, men hans kompis. Det jag inte hade en aning om var att han själv inte hade körkort för tillfället, jag antar att polisen inte tyckte det var bra att dricka och köra bil samtidigt.

Dom poppade upp bagageluckan på den beiga Saab 95:an, där stod en 25 back med Falcon. Jag frågade om det var okej att man tog 10 st, det var inga problem. Vi snicksnackade lite och sen var det dags för mig att genomföra nästa spännande moment. Man var ju tvungen att smyga förbi Morsan och Farsan med den tunga ryggsäcken och gömma den på klädkammaren. Jag hör att bara Morsan är hemma, hon står i köket och lagar mat. Sakta ställer jag ner ryggsäcken som om det vore en sprängladdning, det klirrar till. Det låter så högt i min värld att jag är säker på att grannarna undrade om jag pajjade en ruta. Vänta ett par spända sekunder på att någon skall komma och fråga vad man höll på med, men inget hände. Safe.

Första delmålet var avklarat, hallen. Nästa delmål var att ta sig osedd från hallen till trappen som leder upp till andra våning. Det sista man vill är att få frågor varför man har en extremt tung ryggsäck som dessutom låter som om man snott hela porslinsaffären. Inte helt utan puls är jag på mitt rum, med ryggsäcken i behåll. På med stereon, detta för att dölja eventuella misstänkta ljud.

Äntligen kunde man andas ut en stund, så dags att göra sig iordning för förfesten. Innan dess så var man tvungen att tajma middag och att lyckas få ut ryggsäcken ur huset. Här krävs planering, man måste snabbt äta och bli klar. Anledningen är att man vill absolut inte vill är att Morsan och Farsan skall ha placerat sig i TV-Rummet, då det är dörr i dörr till mitt rum. Då kommer det bli jävligt svårt att smyga förbi. Perfekta ultimata tajmingen är att göra det när dom plockar undan efter maten, då är focus från deras sida lite mer på det än på mig.

Man blir jävligt duktig på att lyssna, att lyssana efter detaljer vad som sker och sedan attack liknade utföra sin operation att ta sig ut ur huset. Även denna fredag så lyckas man. 

Klart att det kan ses som en liten överdriven spänning. När man nu satt på cykel och hockey frillan vajande fritt i vinddraget så kändes det så jävla bra. Helt otroligt hur denna känsla kan sitta kvar.

 

Väl framme i radhuslängan hos kompisen så knackade jag på dörren och kompisen öppnar. När jag kommer in i hallen så kommer hans farsa, jag känner även honom väl då han varit ledare i hockey laget under ett antal år. Jag vet att han inte kommer ställa massa frågor om min ryggsäck.

- Ska ni ut på galej grabbar, säger han.

- Jajjemen, svarar jag snabbt.

Han fiskar upp sin plånbok ur fickan, en sådan gammal klassiskt svart gubbplånbok som är typ 8 cm tjock. Vi får varsin 100-lapp och han säger, klart ni ska ha sköj grabbar. För mig var detta sjukt mycket pengar och jag fattar inte varför kompisen hoppar av lycka. Jag var otroligt tacksam.

Det tog många år innan jag hade en aning om vad det handlade om. Kanske inte enbart knutit till denna enskilda händelse dock. Hans farsa hade ett eget företag som en gång i tiden gått riktigt bra och kompisen var en som alltid hade dyra grejer. Dom var bland dom första som hade en videospelare i stan. Fallet nu var att firman inte gick alls så bra och han hade ganska grava problem med spriten, inget som jag noterade där och då¨. Det jag såg var en farsa som såg lycklig ut för att han gjort mig lycklig, då jag inte höll tillbaka hur överraskad och glad jag blev över så mycket pengar. Kan även vara att han hade minne från sin egen ungdom och blev nostalgisk.

Jag kan tillägga att hans farsa var otroligt snäll go gubbe. Tyvärr gick han bort bara något år senare när pressen gällande företaget blev för hög, nog om det.

När vi kommit in till rummet så dröjde det inte länge innan fler kompisar dök upp. Vi satt där och snackade om allt möjligt och drack våra öl och lyssnade på musik. Då några av mina jämnåriga kompisar hade storebröder som också var närvarande så fick man känslan av att man var vuxen, dom var 3 år äldre än oss och därmed 18 år. Just där och då var vi även 18 år och mogna. Vi hade säkert många intelligenta samtal. Tänker jag efter, så var alla utom jag släkt på ett eller annat sätt med varandra. Inte helt ovanligt med tanke på att dom var från en liten by utanför Tidaholm, där är alla släkt med varandra på ett eller annat sätt oavsett om dom heter samma i efternamn eller inte.

Nu låter ju detta som Amerikanska södern och att vi satt och skröt om hur många fingrar vi hade. Nja, så illa var det kanske inte.

Om man nu knyter detta till musik, ja det fanns där hela tiden och samtalsämnen var just ofta kring musik. Denna konstellation av vänner var som sagt dominerade av folk från samma lilla by och det var Rainbow, Deep Purple och UB40. Vilken kombo, men det sitter förevigt fast i mitt minne. Idag är det nog bara Rainbow som har levt kvar genom åren. Oavsett så kan jag inte komma ihåg annat än att detta utgjorde ljuspunkter under ungdomen. Det var kombinationen med att känna sig lite vuxen, spänningen under dagen, inte veta vad som skulle hända under kvällen och även få se ett live uppträde.

 

Fan, vi måste gå. Vägen till Parken är nära 3 km och tar en stund att vandra, vilket kanske bara var bra med tanke på den mängd öl man druckit. För att nå parken så kan man snedda genom centrum och förbi torget, vilket man ofta gjorde för där kunde man stöta på andra folk längs resan. Då kunde det uppstå lite minifester och många glada överförfriskade kompisar. Hela centrum var full av bilar allt från gamla Volvo till raggarbilar. Alltid en lång rad av bilar som sakta gled genom stan, eller som man säger strögade. Det man kan notera är att när det var uppträden i parken, så var det ett stort spann av åldersgrupper som var ute och festade allt från 15 år till 30 år och sedan några övervintrade raggare +40. Trots att det var ganska stökigt och högljutt i centrum dessa fredagar så klagade ingen. Idag skapas det lagar för att det skall vara så dött som möjligt på helger.Skulle vilja påstå att det var folkfest och detta var väl kanske varannan eller var tredje vecka. Jag kan inget annat än att säga att det var en jävligt trevlig tid att vara 15-16 år.

Något som alltid var standard var grusparkeringen utanför folketspark. Här var det lika mycket fest som inne i parken. Min "öl kran" var alltid i parken oxå, utanför stod alltid Saaben, full med öl i bagaget. Jag visste att jag alltid kunde gå dit och hämta mer, jävligt sjysst för jag behövde aldrig betala. På klassiskt manér så uppstod det alltid lite "box" som vi kallade det, känslorna svämmade över för några raggare och det brottades och boxades lite. Nästan alltid slutade det med att dom satt och drack öl tillsammans och var dom bästa vännerna i världen.

En annan sport var att försöka ta sig in parken gratis, vi som var yngre hade inte alltid så gott om pengar. Det var inte som idag när det gödslas med pengar hur som helst. Jag och min kompis hade ett väldigt raffinerat sätt, vi hade sedan tidagare provat det mesta. Planka, hoppa över staketet när ingen såg, eller låta en betala och sedan gnugga handloven mot varandra. Vårt sätt nu och som funkade hela parken tiden framåt, var att vi hade noterat att man använde samma stämpel. Man växlade mellan två olika färger. Antingen rött eller svart. Det vi gjorde var att rita av trycket på vår hand, sedan tog vi ett suddgummi och skar ut mönstret och gjorde en kopia av stämpeln. För att lösa färgen så använde vi bläckpennor, vi hade alltid med en röd eller svart. Vi hade gjort två kopior på suddgummi, vi tog sedan och målade dessa röda eller svarta. Vi öppnade även pennan så man kunde kleta ut lite extra bläck strax innan vi skulle göra vår "kopia". Först slicka lite på handen, sen bara att trycka dit, Detta funkade varenda gång.

Denna dag var det Trance Dance som stod för uppträdet, oj tvillingarna i Trance Dance var heta!

Nu är det väldigt lätt att man missminner sig, men om jag skall uppskatta idag så gissar jag att det ofta var mellan 500-600 personer minst på plats. Som alltid var dansgolvet tomt den första timmen, för att sedan fyllas till bredden. Till slut var det dags för Trance Dance att entra scenen. Tonerna av You´re gonna get it ekade ut, monster hit direkt. Minns jag rätt så han vi nog kommit till hälften av uppträdet. Jag ser inte flaskan som kommer från bakre ledet bland åskådare, men jag ser hur den träffar mick stativet och går i tusen bitar. Det blir tyst på en tusendel, just där och då så hördes inte ens ett andetag. Vakter kommer springande in i publikhavet och kringvarande personer far som bowlingkäglor i deras framfart. Han blir utpekad av de som står omkring honom och han åker i golvet som en fura, på med fängsel och släpas ut.

Det visar sig att hans flickvän eller förhoppningsvis blivande flickvän haft kommentar om att hon tyckte sångaren Pelle Pop var het. Enligt vittnen så hade han skrikigt Bög jävel och vingat iväg flaskan. Om det var den lite upp-piskade stämningen eller inte, är svårt att säga. Den där kvällen fortsatte rätt stökigt med många små bråk som uppstod. 

Av dessa gruff, så vittnade jag ett. Denna gång var det en brud som kavlat upp ärmarna på sin lite dassiga vita tröja och stod och såg allmänt tuff ut enligt henne själv. Hon var typ 165 cm och lite kraftigare byggd och ett allämnt manhaftigt utseende. Jag visste vem hon var, hon var typ 4-5 år äldre än mig och hon ansåg nog själv att hon var en tuff jävel. Mer än en gång hade hon muckat med killar och någon enstaka gång tjejer. Ska man se till segrare i denna typ av bråk så var hon den som alltid kommit ut med näsan i vädret och stolt över sin insats. Det hon inte vet är att just denna kväll så skulle hon få smaka på ödmjukheten av nederlag, fel kille att bråka med.

Hon stod där med sin kaxiga attityd och försökte inte dölja att hon sket i att han var kille och större, stryk skulle han ha. Äga honom fullständigt, det hade ju alltid gått bra förut.

PANG och man hör hur kinderna klappar i tänderna.

The bitch is down, så att säga.

Till skillnad från alla andra gånger hon gått segrande ur dessa fighter så brydde sig den här killen inte om att det var en tjej, är man dum så är man dum. Börjar man så får man avsluta. Det var just detta bruden klarat sig på tidigare, att det sitter så djupt rotat att man inte slår en tjej. Ska jag vara helt ärlig, detta var precis vad hon behövde. Jag vet att hon gjort livet surt för många andra genom sin otroligt pissiga attityd och betett sig hur hon ville.

Japp, vad kan man säga... Only in Parken.

Det finns så många minnen från denna tiden, det är tragik, drama, olyckor, hångel, kärleksbråk med mera, allt komprimerat till en Fredagskväll. UNDERBART skulle jag vilja säga.

Utav alla dessa år och så mycket fylla och folk på samma ställe kan jag bara minnas en enda gång när det verkligen gått snett. Det var i Hunnebo parken. Vi var på semester och campade på Johannesvikscamping, jag skulle fylla 18 år det året vilket betyder att det måste varit 1990.

Efter ett bråk mitt bland alla folk så knivhugger en kille han hamnat i bråk med, offret avlider där och då. Än idag har man inte fått fast förövaren. Helt otroligt hur ett visst antal människor kan gå och bära på detta, för givetvis är det inte bara mördaren som vet vem han är.

Självklart har det nog gått åt en och annan bruten näsa och käke. Gissar om man skulle lägga ihop alla stygn, så motsvarar det nog att sy ihop 1000-tals lapptäcken. För egen del har jag typ 10-12 stycken.

Oavsett hur tragisk denna händelse är och att det är en för mycket så får man nog fan säga att det är ett vädligt bra betyg för Folkparkseran.

Till slut, vi fick ju chansen att uppleva denna tid vid Nestor fest 2022. Vi kommer även få denna chansen 2023. Enligt mig så var det ortroligt lyckat och väckte många gamla minnen.

Sorry att jag återigen svamlade iväg och gav er en lååååååång text.